äcklet

Vaknade med en känsla av att jag var smutsig, kanske var det drömmens fel. Eller så är det dags att duscha igen. Tar hygienen aldrig slut?? Jag menar varför ska jag känna mig äcklig varje morgon fram tills dess att jag tagit en dusch? Vad har egentligen hänt sedan min senaste utdragna, dyra renlighetsritual igår som gjort mig så vedervärdig att jag genast måste skrubba huden som ett jävla våldtäktsoffer för att kunna möta världen utan skamkänslor?

Visserligen lever ju jag ett liv i ständig rörelse, en tillvaror i flärd där olika spännande situationer avlöser varandra, men ändå? Jag har ju sällan rullat i lera, bara i en ikeasäng av modellen sultan?

Detta att jämföra med duschbehovet på Haiti, där kroppen under varje dag upplevde en smuts och hygienisk dekadens som skapade känslor av äckel och skräckblandad förtjusning (kolla, jag har grönt avloppsvatten på fötterna som luktar EXAKT som gamla räkskal och bajs!) En vanlig dag inleddes med att kroppen täcktes av ett lager svett, raskt följt av tre lager damm och lite äkta smuts från exempelvis förruttnade sopor som dekorerade vägkanten och bidrog till en underbart genuin atmosfär av fattigt u-land. Håret luktade konstant en härlig cocktail av trögsvart diesel och brända sopor. (detta var i alla fall situationen i stadsmiljö, på landsbygden tampas man bara med “ren” smuts som jord och svett.).

Att efter en av dessa dagar få kliva in i en dusch, även om denna bestod av en hink vatten och ett öskar i stearinljussken, var inget annat än en försmak av himmelriket på jorden.

Men drömmen då: Sara Lidman (författaren) hade genom magi kommit på ett sätt att framkalla små troll som utförde fantastisk, mind blowing “cunnilingus” på sina ägare. Det som krävdes var: 1. Att du uttalat rätt trollformel 2. Att du köpt rätt skor till trollet - ett par mc-boots med öppning framme på vaden.


Några frågor på det?