Promenaden till jobbet i morse

Talgoxe 1: skviik skviik skviik
Talgoxe 2: skviik skviik skviik
Talgoxe 1: skviik skviik skviik
Talgoxe 2: skviik skviik skviik

Ja och så höll det på.

Bilarna på Karlavägen: bruum brum bruuummm
Byggarbetarna: dunk dunk dunk dunk

Jag, inombords: .... kom, så länge solen ler, kom så länge lusten ger och taaaar så fort humhumhum försvinner, i morgon eeee en annan daaaaag...

I eftermiddag: picknic i tanto. Då vet man att det är sommar på gång. Till skillnad från alla äcklon utan socialt ansvar som fortfarande bor hemma fast de är 26 och låter sin mamma göra allt tänker jag PLOCKA UPP efter mig

hatar när menscykeln liksom "teasar" en (på ett väldigt ospännande sätt) med lite klassiska menssymptom så man släpper allt och rusar till närmaste sleven för att ha lite OB o c:o redo, bara för att sen ligga och bida sin tid som något litet träskmonster i flera dagar till innan den sätter igång. Ska det va så ska det väl va!

Herremingud vad varmt det är! Jag som skulle vara sobert snygg i strumpbyxor, svartsvartsvart och allt det där idag. Så äckligt att svettas i tight nylon! Känns som att man kissat på sig. ("Men guuud så fräscht" skulle en av mina gamla högstadiekompisar säga om hon läste det här. Återträff nej tack).

Men nej, jag klagar inte, det är underbart med värme. Och Stockholm är ju en sån fin stad. Och fåglarna sjunger och barnen är ljuvliga. Ja herregud vad ljuvligt allting är.

Men på tal om djävulen - här följer fem orsaker till varför jag tycker att du omedelbart ska köpa en mops:

1. det är en hund
2. den är tjock
3. den väser som en liten demon som precis fått vigvatten på sig när den andas
4. den låter som systeryster när den skäller
5. den har en liten mjuk bullmage

Att de dessutom ser ut som en dvärgversion av Leif Loket Ohlsson i ansiktet är en trevlig bonus, samt att de får plats i en cykelkorg! Igår såg jag en "liten vän " (som jag kallar dem) svischa förbi i just en sådan någonstans vid stureplan. Tungan ute, ögonen vilt stirrande och så något slags obehagligt skrik som kunde tolkas som både överförtjust eller panikslaget. Jag skrattade inombords hela vägen in i Lagerhaus och ut igen.

Ps. Lämnade inte tillbaka något av det jag köpte under gårdagens blackout på lunchen. Kanske i morgon. Ds.

"nu kan du dra kortet"

Det blev en sen lunch. Den tillfälliga sociala fobin hindrade mig från att lämna kontoret till typ klockan två. Men, istället för att äta gick jag ner på stan och råkade bränna 1500 kronor runt Biblioteksgatan. Vid första inköpet kände jag mig friskare än någonsin (konsumtion - det enda som får mig att glömma att det är synd om mig). Vid sista inköpet mådde jag illa över mig själv (samt lågt blodsocker) och började fundera ut vilka saker jag skulle lämna tillbaka under morgondagens lunch. Kan det bli horigare än såhär utan en gurka uppe i röva?!

AH!

Jag måste sluta ringa och prata med olika riksorganisationer-för-mystisk-sjukdom hitodit! Alla är ju sjuka, jag vill inte vara en av dem! Allvarligt, jag är ju vit, bosatt i ett rikt västland, LJUSHÅRIG (så ljushårig att fjunen på mina ben inte syns!) och utbildad. Sånt här händer typ Kunta Kinte, inte MIG!

Tillbaka i Stockholm! Sitter på kontoret och hör hur staden utvidgas. Det låter väldigt bökigt. Borde äta lunch nu, har med mig klassikern ärtsoppa på tub men vågar inte gå ut i lunchrummet för juristerna häckar där just nu ("häckar" som i svassar runt med rumporna, inte som i inlett sin reproduktionsperiod med parningsspel och parning). Om jag gick ut så skulle de ba... jag vet inte. "Ärtsoppa, är inte det väldigt 1992?" Och jag ba "prata inte med mig jag har ångest!"

Min far och jag II

Ibland får man en insikt. För ett ögonblick lättar okunskapens slöja och man ser plötsligt världen för vad den egentligen är. Lite så kändes det i alla fall idag när pappa visade var all min inkonsekvens och förvirring mycket väl kan komma ifrån:

Pappa sitter i soffan och ser filosofiskt ut i rummet. Skrattar plötsligt till och utbrister:

− Åh Jessica, livet är väl ändå fantastiskt! Jag menar titta på barnen, de bara lever utan att tänka så mycket mer på det. Det är bara liv liv liv.

(här uppstår en kort paus då hans mobil plötsligt piper till. Han plockar upp den och öppnar sms-inboxen).

Pappa: − Men va..?! Näe, vet du vad! TITTA PÅ DET HÄR!! (stampar upprört fram till mig som tar emot mobilen och läser högt:

− Hej! Tack för samtalet häromdagen! Ser fram emot att diskutera eventuellt samarbete med dig i morgon.. (Jag gör en paus och ser frågande på pappa. Han suckar otåligt)

Pappa: – Men läs klart då! LÄS!
Jag: − …ha en fantastisk dag. Kristina.

(Pappa ser uppfordrande på mig. Jag sväljer hårt)

Pappa: − Ha en fantastisk dag! Ha en FANTASTISK dag! Fördömda säljare! För det första så menar hon det ju inte, för det andra... jag menar, ha en fantastisk dag! Ha! Vet du vad en fantastisk dag för mig är? Jo, det är att komma på förstasidan på DN, eller dra in 100 000... nej, 500 000 till organisationen! DET är en fantastisk dag för mig! Det här, idag, det är långt ifrån fantastiskt!

Jag: – Men… livet, var inte det fantastiskt?

(Pappa fnyser till)

−Jojo, livet ja, men inte MITT liv!

Hemma bäst?

Pappa är hemma från Haiti igen. Eftersom jag är i norrland denna vecka för att jobba på "huvudkontoret" kunde jag välkomna honom in i huset med pasta och kramar. Sedan följde allt ett ganska välbekant mönster:

1. Pappa håller med from och insiktsfull stämma en utläggning i stil med "tänk vad bra vi har det ändå. Att vi får äta oss mätta. Att vi har fred. Att vi bara kan gå till kylen och hämta mat när vi känner för det. Dumma svenskar som gnäller över skitgrejer hela tiden, det är som en ankdamm där alla bara kvackar över ingenting. Kvack kvack kvack.

2. (fem minuter senare) Pappa: - MenVA...?!??!!! Funkar inte min (tekniska mojäng)! Har du rört den?! Har någon annan rört den?! Nu har jag ju inget ljud till fotbollen! Men ÅÅÅÅÅHH!!!!

3. Pappa surar länge i soffan. Svarar på tilltal med låga, väsande ljud. Exempel: Jag, med försiktig, trevande röst: -Men... de i Haiti då..? Pappa: - muttermuttervääääääsfotbollenvääääs

Lyckligtvis fungerade espressonmaskinen. Efter en kopp var vi nästan tillbaka på steg ett igen. Men bara nästan.

15 minuter av livet

Lita axplock från dagens fikapus, någonstans i norrland. Tänk medelålders kvinnor med foppatofflor.

Grannbyn
1. - Fem björnar sågs häromdagen vid Grönsjön! I rad!
2. - Fem?!
1. - Jaaa, fem. Om man kontaktar kommunen kan man få stängsel att sätta runt sin hage
2. - kan jag få stängsel att sätta runt mig själv?

(tystnad)

2. - Igår såg jag en rådjursunge

Städtips och teve
1. - Såg ni rent hus igår?
2. - Jaaa, vad söt han var!
1. - Ja, fast jag kollade inte när de städade hans badrum. Men Gud vad söt han var.
2. - Såg du deras trick mot svettfläckar?
1. - Vinäger och bikarbonat!
2. - Ja! Fantastisk, eller hur?
1. - Helt fantastiskt.

Livet hemma
1. - Jag kan inte sova i samma sängkläder mer än tre veckor, då mår jag illa.
2. (enda mannen) - usch jag gillar inte rena sängkläder
3. - Typiskt karlar!
1,2,4,5,6,7,8,9. - Jaaaaaa, verkligen! Typiskt karlar!

Tystnad

2. (mannen) - vart såg du det där rådjurskidet då?

om det finns någon därute som undrar hur vitrysk choklad smakar så kan jag nu informera om att den smakar gammal, unken öststatsdiktatur. Sen får ni väl avgöra själva om det låter gott eller inte.