Bye bye

den här bloggen finns inte längre! Tack för allt och kom ihåg att hata mycket och intensivt. Men var ändå snäll.

cunnilingus-trollet - en snabb analys

Jag tror för övrigt att drömmen om sex-trollet (eller cunnilingus-trollet, som jag kommer kalla det för i fortsättningen) egentligen inte handlar om sex, utan om mina tudelade känslor inför konsumtionen.

I drömmen kunde alltså fantastisk, överjordisk tillfredsställelse nås ifall man lyckats köpa rätt skor. Cunnilingus-trollet (som jag själv aldrig hann prova innan jag vaknade) var bara ett medel, som pengar i konsumtionen. När man använde trollet, alltså pengarna, fick man njutning.

Mina känslor av skam och äckel som uppstod när jag såg Sara Lidman använda sig av trollet symboliserar den skam och det äckel jag känner inför mina medmänniskor och mig själv i vår konstanta jakt efter tillfredsställelse, genom materiella ting. Som vi alla vet är denna tillfredsställelse, liksom den som uppkommer med hjälp av ett cunnilingus-troll, bara tillfällig och flyktig, utan djup eller hållbarhet. Istället skapas ett beroende efter att gång på gång få uppleva njutningen, kanske i hopp om att den ska vara längre nästa gång, kanske utan några förhoppningar alls mer än att få uppleva ett ögonblick av lycka och fullkomlighet, även om det bara är tillfälligt.

Alternativt så är jag bara kåt på troll.

äcklet

Vaknade med en känsla av att jag var smutsig, kanske var det drömmens fel. Eller så är det dags att duscha igen. Tar hygienen aldrig slut?? Jag menar varför ska jag känna mig äcklig varje morgon fram tills dess att jag tagit en dusch? Vad har egentligen hänt sedan min senaste utdragna, dyra renlighetsritual igår som gjort mig så vedervärdig att jag genast måste skrubba huden som ett jävla våldtäktsoffer för att kunna möta världen utan skamkänslor?

Visserligen lever ju jag ett liv i ständig rörelse, en tillvaror i flärd där olika spännande situationer avlöser varandra, men ändå? Jag har ju sällan rullat i lera, bara i en ikeasäng av modellen sultan?

Detta att jämföra med duschbehovet på Haiti, där kroppen under varje dag upplevde en smuts och hygienisk dekadens som skapade känslor av äckel och skräckblandad förtjusning (kolla, jag har grönt avloppsvatten på fötterna som luktar EXAKT som gamla räkskal och bajs!) En vanlig dag inleddes med att kroppen täcktes av ett lager svett, raskt följt av tre lager damm och lite äkta smuts från exempelvis förruttnade sopor som dekorerade vägkanten och bidrog till en underbart genuin atmosfär av fattigt u-land. Håret luktade konstant en härlig cocktail av trögsvart diesel och brända sopor. (detta var i alla fall situationen i stadsmiljö, på landsbygden tampas man bara med “ren” smuts som jord och svett.).

Att efter en av dessa dagar få kliva in i en dusch, även om denna bestod av en hink vatten och ett öskar i stearinljussken, var inget annat än en försmak av himmelriket på jorden.

Men drömmen då: Sara Lidman (författaren) hade genom magi kommit på ett sätt att framkalla små troll som utförde fantastisk, mind blowing “cunnilingus” på sina ägare. Det som krävdes var: 1. Att du uttalat rätt trollformel 2. Att du köpt rätt skor till trollet - ett par mc-boots med öppning framme på vaden.


Några frågor på det?

önskar jag kunde vara roligare

Bara en veckas behandling kvar, bara en veckas behandling kvar, bara en veckas behandling kvar. Hoppas jag. Tror jag. Vill jag tro.

Sen vill jag aldrig mer åka till Huddinge. Jag ska aldrig mer sätta min fot i Tyskland, förutom vid mellanlandningar i Frankfurt på väg till dans- och ölnätter i Brasilien.

Jag ska aldrig mer ligga på en brits vid en droppställning. Aldrig mer ha fler än två hål i armvecken samtidigt. Aldrig mer känna den metallsmak i munnen som beror på den tyngsta av antibiotikasorterna de pumpar in i mig, aldrig mer åka till Huddinge aldrig mer vara i Huddinge aldrig mer passera Huddinge.

Aldrig mer gråta framför en läkare i nervositet över att han snart kommer dumförklara mig med miner, uttalanden, gester.

Aldrig mer spendera mer pengar på mediciner än på mat och skor.

Aldrig mer tillbringa fem eftermiddagar i veckan med att ligga i fosterställning och mumla att jag nog inte orkar diska idag heller.

Aldrig mer drömma mardrömmar om att jag sakta drunknar men ingen förbipasserande drar upp mig. Att jag fallit på rygg ner i djup snö och sjunker sjunker utan att kunna röra mig, men ingen förbipasserande hjälper mig. Att jag jagas av ett galet psycho men ingen av dem som ser på stoppar honom (man behöver inte ha psyk-studieskulder på 300 000 för att förstå problemet här).

Tänk om allt bara kunde få ett slut nu. Tänk om.

Klockan tre idag inleds behandling 15903750??78 i Huddinge och jag känner redan doften av den sprit som kommer strykas över kärlet sex sekunder innan det penetreras av nålen. Redan nu känner jag kväljningarna.

Det enda roliga som finna att berätta om besöken i Huddinge är den kvinna jag mötte på vägen därifrån en dag. Med livströttheten i ögonen, barnvagnen slött tryckt framför sig, ciggen i mungipan, soff-fetman runt magen och T-shirttexten ”Frukost ingår ej” på bröstet visade hon att livet inte behöver vara perfekt bara för att man är frisk. Men det vore så jävla mycket trevligare. Även om man måste betala sin egen måltid.

...och så gratisbio

Kan inte Gustaf Skarsgård bli bög på riktigt? Kan man kräva det? Skriva på listor? Demonstrera på första maj? Eller bara vara precis som han var i filmen och så kan vi bli bästisar, fika småkakor med trevliga tanter och vara känsliga ihop.

Ack ja

Nu har jag fått pausa från alla mediciner i snart två veckor. Det är helt underbart. I dag producerade jag min fasta avföring på typ fem veckor. SANN glädje! Nu minns jag hur det kändes.

Detta är, i urval, några av de saker jag kunnat köpa för de pengar jag hittills lagt ner på min behandling:


En I pod. I VECKAN.

En kvadratmeter lägenhet i innerstan

En bättre begagnad bil

Matpaket åt 3-400 svältande familjer i Haiti

En av Blondinblemmans väskor

100 000 jenka

Men jag har ett liv ändå! Gårdagen: Solen sken. Gick ut på gärdet. Mötte två ”dog walkers” med tio hundar var i olika storlekar. Som en blombukett, fast med päls och massa ivrighet. Kan man beställa sådana och skicka till sig själv?

På gärdet låg gräset mjukt och tryggt framför fötterna. Hittade en klippa en bit in i skogen. Lade mig ner, lyssnade på stråkar. Sen på fåglar. Kände mig som den blonda killen i mitt i naturen, fast mer blasé på ytan.

Gick hem igen. Kände mig lite underbar.

bajset böckerna besattheten

Medicinering och allt sådant bajs fortsätter. Jag vet inte om jag har en tarmflora längre, jag vet inte vad jag har (hägerfors: en tarmFAUNA! *Å gud*).

Allvarligt, med så mycket preparat som trycks in i mig dagligen kan väl inga kroppsliga funktioner vara normala längre. Kanske kommer jag att förvandlas snart, evolutionera eller muteras eller... muteras (kan inga fler sci-fi/marvel/vetenskapsord). Men till vad? Gärna något med evigt liv, superintelligens och perfekt hälsa. The adventures of the super intelligent Health girl! Blah

Ja, det blir mycket verklighetsflykt. För tillfället är jag mitt inne i den där galet bästsäljande ungdomsbokserien om en klumpig tjej som blir kär i en gudalik vampyr. Vi pratar high school, tonårskåthet, omöjlig kärlek och ond bråd död. Underbart på många sätt, dåligt på andra. Men för mig, som fortfarande på många sätt är en överkänslig, överdramatisk femtonåring: skönt tidsfördriv. Men nog om mig, såhär anser ett par unga "recensenter" om böcker jag alltså läser just nu:


Besatta Sara:
Asså, de här böcker e de bästa jag har läst!!NÅGONSIN! de e underbart bra och jag rekomenderar dem av hela mitt hjärta! alla andra böcker kommer att uppfattas som kassa efter dom här! har dock läst alla på engelska, så ja vet alltså va som händer i den tredje boken, och de e nog den bästa hittills. sträckläste och va klar på tre dagar. och sen dess har jag läst den ett antal ggr igen xD Jag är helt besatt, liksom mina kompisar som jag har tipsat! Bara läs den!! kan knappt vänta tills fjärde boken och filmen på första! och allting händer efter sommaren, URK! Som om de inte vore nog me det händer allt efter sommaren för mig, ska ju på björn gustafsson oxå! hur ska ja överleva denna sommaren?!För mer info om du är besatt som jag, www.stepheniemeyer.com , som är den enda officiella hemsidan. den ger ut info om nya böcker och om filmen. LÄS, LÄS, LÄS!!

Tjej, 13:
Jag måste bara få säga att detta är den mest makalösa bok jag någonsin läst (Och jag har läst, ganska mycket)Det går inte med ord att beskriva hur man fängslades av hennes sätt att beskriva. Hur ängslig man blev när man upptäckte att man bara hade 20 sidor kvar i boken. Hur man, utan att veta om de, grät vid sorliga meningar och drog efter andan på skrämmande. Och själv blev man ju bestatt! Det går ej att neka, när jag väl läst de första meningarna kunde jag inte sluta. Jag är 13 år och min mamma tycker jag är galen som läser en bok om dagen. Jag läste först "När jag hör din röst" och efter det var jag ute efter boken "Om jag kunde drömma" jag sökte igenom hela stan men utan fynd. Tillsist bestämde jag mig för att beställa den. Jag blev besviken eftersom den var så tunn! För mig skulle den vara på minst 300000000 sidor! Då hade jag dött av lycka. Jag skojar inte, när jag letade i brevlådan efter paketet och fick syn på det GRÄT jag. Jo, det är sant jag grät och mamma trödde jag var sjuk... Om ni inte läst boken tycker jag synd om er!

Shut the fuck up and listen to opera!

...läste jag nyss på Youtube under en klipp från Tosca. Kändes som ett fint motto.

Vaknade häromdagen och trodde att jag var pigg, men så var det var bara ångest. GUD så tröttsamt!

Ärligt talat så trodde jag att jag hade växt ifrån det by now, det är ju så hårt förknippat med folkhögskoltiden 2001-2002 då en lärare (skägg, manchesterkavaj) pratade lite om Pär Lagerkvists ångest eller nåt och sedan befallde oss, sin klass, att skriva expressionistiska dikter. Vi var ca 20 elever, varav 98 % var i åldern 19-23 och 95 % hade ångestladdade issues med sin pappa/mamma/sin kropp/whatever som fick följande uppmaning: sitt uppe sent på natten, gärna efter en flaska vin och försök att inte tänka – bara KÄNN. Skriv det som finns inombords.

Såhär i efterhand så tänker jag på den här scenen ur mitt liv på samma sätt som jag tänker på en apa med en laddad pistol eller moderater med makt. Det kan inte sluta bra.

Så, efter att ha fyllt ex antal sidor med darrhänta, luddiga samt bitvis obehagliga meningar om den där barndomen osv var det klart: min förmåga att dra djupa sköna andetag var borta. Bröstmusklerna hade förvandlats till små knutna nävar som tryckte ner lungorna till små platta ark. Efter ett par dagar blev det bättre men då kom beskedet att livsviktiga farmor fått cancer och skulle dö om två veckor, ungefär på julafton. Eller om hon höll ut lite extra: på min födelsedag. Det var väl, vad man brukar kalla, spiken i kistan.

Sen har ju allt blivit bra, jag har utbildat mig, lyssnat på bra musik, sorterat sopor och köpt fina skor. Men så blev jag sjuk. Och nu fick jag ångest. Men det är inget att gnälla om, det går över. Jag vet ju vad det beror på. Dags att i stället hålla käften och lyssna på opera.


Ps Om ni vill känna lite på äkta ångest/ hård expressionism så kan jag tipsa om en ung tysk vid namn Trakl. Han var sjukvårdare under första världskriget där han bland annat tvingades utstå en natt i en lada (eller dylikt) tillsammans med ett par hundra eller så sårade/döende kamrater. Under vad som måste ha tett sig som universums svartaste och längsta natt slirade han omkring i sina vänners blod, lyssnade till deras skrik, baddade pannor, tog morfin och, ja, sen skrev han dikter om det. Brinnande svarta dikter. Kort därefter ansåg han sig ha fått nog av människors vansinne och tog en överdos, 27 år gammal. In i svärtan med er!

Huddinge Huddinge. Varför måste jag åka till Huddinge. Jo, för att min paus från den tunga medicineringen är över! Har vinkat adjö till min fina fasta avföring, mina hela vita armveck och pengarna på mitt konto. Jag är redo.

people you've been before that you don't want around anymore

Ah! Dolce vita!

Nej jag skojar bara. Tröttheten är här igen men vad gör man?

1) Dör

2) Härdar ut

Lyckligtvis är jag alldeles för sugen på att handla på IKEA nästa helg för att dö.

Kan för övrigt inte fatta att det är typ fem år sen jag lyssnade på den här killen. Kanske för att jag inte legat sömnlös med glasartad blick så mycket senaste åren. Allt blev liksom enklare efter ett tag.

Åh jo, med first aid kit menade jag de där syrrorna från enskede, inte det där.. andra bandet.