hemma igen osv

nu är jag i norrland igen och det är helt omöjligt att inte vara naturromantiker. Som i förrgår, när planet gick ner för landning vid midnatt och jag kunde se skogarna breda ut sig i evigheter under vitrosa himmel. Mellan träden svepte dimmorna fram som jordens andedräkt och omfamnade myrmarker, kalhyggen, älvar och granskog. I horisonten glödde ännu solen och fast jag växt upp med ljusa sommarnätter så kändes det plötsligt nytt. Och det gäller allting här. Allt det jag en gång känt, tagit för givet och hunnit ledsna på nu känns nu, efter elva år på andra platser vackert igen och jag kan äntligen sluta hata platsen jag kommer ifrån.

…

Okej, var lite snabb med känslosvallet där – klappade nyss en hund som var ”busig” och levt runt i någon liten pöl i skogen och när jag drog tillbaka handen luktade den BAJS. Inte bajs som i ”illa”, ”vämjeligt” eller ”motbjudande”, utan AVFÖRING. Mina händer är nu sådär äcklande torra efter att jag de senaste 23 minuterna stått och skrubbat dem med tvål från nåt jävla östland (som vanligtvis används för att rengöra kärnkraftverk) att det nästa gör ont att skriva. Jag skulle knyta näven i vrede om det inte vore för att huden då skulle spricka upp och krulla sig av händerna som bränt näver. USCH! Den tanken var äckligare än bajset itself! Stockholm, ta mig tillbaka, allt är förlåtet!

Oh så utmattande att vara sk "känslomänniska"