Långhelg dåra!

Jag skötte mig exemplariskt. jag var så trevlig. Så mjuk. Så full. Så vän och så god.

Torsdagskvällen först: nya tighta jeans med hööög midja vid kaknästornet. Hinkade (bokstavligen) vin ur en stor soptunna och erhöll därmed en gratisfylla som luktade gamla ruttna löv. Kände mig ung på nytt, dvs förvirrad och bitvis omotiverat lycklig. Taxi till fest med folk med koll, däribland Björn Gustafsson. Han stod med ryggen emot, men hans hållning signalerade"utbränd", eller kanske "nykter", jag vet inte.

Delar av festen hölls utomhus, det kissades och busk-rasslades. Bäst: inga köer. Sämst: torkat gräs som skavde mot stjärten efter att byxorna dragits upp. Fick mig att minnas en hel del obehagliga saker.

Kvällen fortlöpte. Vid ett buskage: Jag står bredvid Juan och tre vänner och skriker efter en okänd man:.. men jag ÄR bra i sängen, jag lovar! Han (obekväm) : Jag tror dig! Jag TROR DIG! Jag: Men jag är bra! Alltså BRA!

Inne på festen: skrattar så jag måste ta stöd mot en relativt okänd kille. Slår med nävarna i hans bröstkorg för att ändå förtydliga hur road jag är. Han skrattar inte.

På McDonalds: Försöker beställa en hamburgare. Juan dyker upp från ingenstans och griper kloaktigt fast i mina axlar, skriker: EN MILKSHAKE! Herregud en milkshake! Kassörskan: Vi har ingen milkshake. Juan: En MUFFINS! Jag vill ha muffins! kassörskan: Vi har ingen muffins. Vill du ha en munk? Juan: Hårt stängda ögon, flämtar med darr på rösten: En munk!? Men det var ju det jag ville ha hela tiden! (skrik)

På Valhallavägen: Nästan hemma. Fötterna värker efter promenaden. När vårt fönster syns från vägen sätter Juan sig med kraft på en parkbänk, ropar: Sitt! Ner! Nu! Jag: men vi är ju snart hemma... Juan: Men vinden! Det blåser så skönt! Jag vill bara få känna mig som Carola litegrann, kan du inte unna mig det!?

Jag sätter mig omedelbart ner.

Dagen efter äter vi middag hos Juans föräldrar. Allt känns bra.

Idag: Jobbet igen. Snart ska jag uppdatera organisationens hemsida, men inte än. Inte riktigt än...