Den lilla rosenbusken jag köpte för att liva upp/kitcha till min arbetsplats en aning dog igår. Den levde i två dagar, det vill säga över helgen. Även om jag förstår hur den måste ha känt då den insåg att mitt fönsterbräde, på min arbetsplats, nu var dess nya hem känner jag mig besviken. Och sorgsen. Den stora, utslagna rosen som lockade mig att köpa busken in the first place har uppgivet böjt ner nacken och slutit sig för världen, som om den kände en gränslös skuld och ånger. Det borde den.
Det känns inte rättvist. Allt jag ville var ju att ibland få bryta ögonkontakten med min epileptiskt flimrande dataskärm och snegla lite till vänster, mot den söta rena doften och då- mötas av mjuka kronblad, en hoppingivande strävan mot ljuset. Men icke.
För att rena mig från all uppdämd sorg och ångest sprang jag idag ner till den där överkäcka tjejen i blombutiken och skrek:
”Den här rosenbusken är död – DÖD! Död som dina ögon, fyllda av lögner." För att sedan kvida fram, genom tårar: Förstår de inte vad sånt här gör mot människor som lever med känslorna utanpå huden?
29 januari 2008
26 januari 2008
From Spain II
Oj! Man loggar in på sin gamla horhotmail för typ miljonte gången i sitt liv och vad finns där? (förutom ett mail från Inger Lippman - kontaktperson på borreliaföreningen som uppmanar mig att betala 1500 kronor för att få mitt blod analyserat i Tyskland) Jo- på omisskännlig dålig engelska - Mr. summerlove in Spain -97:
Jessica hello! paco am! Tell you today when I went to post, I took a big surprise to see your carta.Of course I remembered you.Always I missed you, and you always carry in my heart.Perhaps were only a night alone together, I was unforgettable know you.Now has spent a lot of time, I was almost 3 years waiting for summer to see some other vez.I´think that will be very beautiful, and have had many boyfriends.And everything you have gone well in life.Yo now I girlfriend and I do well in the life.Me would like to respond to know about your life and how you will todo.saludos and I would like see you in fotography...excuse me,if write regular english,i have traductor english/spanish in the computer.thank you
Jag tror att han försöker säga något i stil med att brevet överraskade honom, att jag var special och att jag haft massa pojkvänner? Oavsett så var det ganska surrealistiskt att få svar. Lite som att hitta gamla foton utan att kunna identifiera sig med personen på bilden längre
Jessica hello! paco am! Tell you today when I went to post, I took a big surprise to see your carta.Of course I remembered you.Always I missed you, and you always carry in my heart.Perhaps were only a night alone together, I was unforgettable know you.Now has spent a lot of time, I was almost 3 years waiting for summer to see some other vez.I´think that will be very beautiful, and have had many boyfriends.And everything you have gone well in life.Yo now I girlfriend and I do well in the life.Me would like to respond to know about your life and how you will todo.saludos and I would like see you in fotography...excuse me,if write regular english,i have traductor english/spanish in the computer.thank you
Jag tror att han försöker säga något i stil med att brevet överraskade honom, att jag var special och att jag haft massa pojkvänner? Oavsett så var det ganska surrealistiskt att få svar. Lite som att hitta gamla foton utan att kunna identifiera sig med personen på bilden längre
25 januari 2008
Fredagsmys
På tal om kött och att det är fredag: världens bästa Torgny Lindgren nämner i förbifarten ett av sina recept i ett samtal med Daniel Sjölin. Det var ungefär såhär:
10 liter vatten
några kilo grovsalt
10 kilo kött
(ren eller älg)
Jag törs nog påstå att detta ska koka några timmar och serveras med pärern, lingonen och en skummig öl. För övrigt tror jag även att det blir bättre om man uttalar "kilo" med ett riktigt k, alltså inte som något slags sch-ljud.
Enjoy!
10 liter vatten
några kilo grovsalt
10 kilo kött
(ren eller älg)
Jag törs nog påstå att detta ska koka några timmar och serveras med pärern, lingonen och en skummig öl. För övrigt tror jag även att det blir bättre om man uttalar "kilo" med ett riktigt k, alltså inte som något slags sch-ljud.
Enjoy!
24 januari 2008
Lunch på stan
Vad obehagligt det är att se någon komma cyklande i lunchrusningen i Stockholm och tänka "har inte jag legat med honom?"
23 januari 2008
En sån där onsdag igen
"Jobba hemifrån". Vi vet nog alla vad det betyder - egentligen. För inte trodde jag väl på allvar att jag skulle gå upp halv åtta, duscha, äta en trevlig frukost med ett par frukter och en toast skuren i trekanter för att sedan rulla upp ärmarna och skrida till verket? Det vore att ljuga för sig själv. Och det gör jag ju, så ofta jag får chansen. Verkligheten är att sitta stjärtnaken (igen!) i skräddarställning framför datorn någon gång runt tio, med smutsigt spretigt hår och tom mage. Den inre monologen som i hemlighet underhåller mig på kontoret när jag med uttryckslöst ansikte kommenterar alla i min närhet samt kontemplerar alltings meningslöshet har blivit den yttre. Likheterna med Dustin Hoffmans sätt att prata i Rain Man är stora.
Snart ska jag till neurologen i Uppsala för att försäkra mig om att jag inte har en hjänturmör. Det är på riktigt.
Snart ska jag till neurologen i Uppsala för att försäkra mig om att jag inte har en hjänturmör. Det är på riktigt.
21 januari 2008
Helgen är över
Jobbet igen. Tröttheten svider i ögonen och Östermalms bakgator ligger regnsvarta nedanför fönstret. Fikarummet är tomt, kaffekannan halvtom och några plastlådor från lunchen ligger på diskbänken och torkar. Mina arbetskamrater känns oroväckande produktiva.
Minns igår eftermiddag när jag satt på huk stjärtnaken (för övrigt den fulaste varianten av nakenhet - tröja/linne upptill och inget nertill) i ett studentkorridorsrum och gröpte tapenade ur en burk med ett kvarglömt crostini-kex. Jag tror det var frukost.
Det kändes ovärdigt på något vis.
Minns igår eftermiddag när jag satt på huk stjärtnaken (för övrigt den fulaste varianten av nakenhet - tröja/linne upptill och inget nertill) i ett studentkorridorsrum och gröpte tapenade ur en burk med ett kvarglömt crostini-kex. Jag tror det var frukost.
Det kändes ovärdigt på något vis.
18 januari 2008
Tanterna
På uppdrag av jobbet ringde jag häromdagen till kontoret i Kenya för att få en uppdatering av läget. Organisationen jag arbetar för driver för- och grundskolor utanför Mombasa, ett av de områden som drabbats hårdast av de senaste veckornas oroligheter. Vi pratar husbränning, plundring och våld.
Hursomhelst.
Det visade sig vara svårt att komma i kontakt med någon ur personalen, däremot får jag tag på en gammal tant från Sverige med kopplingar till organisationen. Hela jag spritter till av spänning och förväntan när hon lyfter på luren.
Jag: Men hej, så bra att du kunde svara! Mitt namn är Jessica ---, jag ringer från --- för att få en uppdatering av situationen. Hur mår ni? Hur ser läget ut just nu?
Tant: (rosslar) Hej hej. Jaaaaa, jag har ju den här förskräckliga hostan, du vet den går liksom aldrig över och nu har jag fått en massa slem i halsen som kommer upp när jag hostar alldeles förskräckligt jobbigt är det usch usch men nu har jag fått antibiotika i alla fall så vi får väl se om det hjälper men just nu så är det (blablablablablabla)
Jag vet inte vad jag förväntade mig när jag lyfte på luren för att få kontakt med någon som befann sig mitt i händelsernas centrum i ett oroligt Kenya. Men jag vet att det inte var det här.
Hursomhelst.
Det visade sig vara svårt att komma i kontakt med någon ur personalen, däremot får jag tag på en gammal tant från Sverige med kopplingar till organisationen. Hela jag spritter till av spänning och förväntan när hon lyfter på luren.
Jag: Men hej, så bra att du kunde svara! Mitt namn är Jessica ---, jag ringer från --- för att få en uppdatering av situationen. Hur mår ni? Hur ser läget ut just nu?
Tant: (rosslar) Hej hej. Jaaaaa, jag har ju den här förskräckliga hostan, du vet den går liksom aldrig över och nu har jag fått en massa slem i halsen som kommer upp när jag hostar alldeles förskräckligt jobbigt är det usch usch men nu har jag fått antibiotika i alla fall så vi får väl se om det hjälper men just nu så är det (blablablablablabla)
Jag vet inte vad jag förväntade mig när jag lyfte på luren för att få kontakt med någon som befann sig mitt i händelsernas centrum i ett oroligt Kenya. Men jag vet att det inte var det här.
A grand plan
Nu drömmer jag om storhet igen. Det känns så skamligt på något vis! Att inte bara nöja sig. Fast sen gör jag ju det ändå. Vad finns det för alternativ? Flytta till Berlin, starta konstkollektiv och äta massa kött? Allt känns som lögner. Vad är egentligen sant längre
17 januari 2008
From Spain with Love
Igår hittade någon en låda med gamla brev. Jag älskar gamla brev. Efter en snabb genomgång visade det sig vara brev som jag hade fått, mellan åldern 10 och 18. Så här skrev Paco Amores Cortes till mig när jag var 16:
11 August, 1997
Hai Jessica! How are you? Fine, I hope! I'm fine in Spain and in my beach, you remember? I think in you, all the time. Why did you go without to see me? I was very sad, all the night. Excuse me, I never write a letter, and in english! I write in english, very bad. But, I decided to write you, because I'd like you very much. Now, I am with a english girl, but she is not similar to you. She is very boering. You was very friendly, funny and very pretty. Please, could you send me a picture of you? For, I remember you. Sure than now, you are very white, ja ja ja! It's a joker! I hope you write me. I'd like you very much. Good bye! Kiss! Paco (en ritad stjärna)
För att reda ut några saker: 1. "Friendly" syftar enbart till "vänlig/snäll". 2. Jag försökte säga hej då till Paco min sista kväll i la Cala, men jag kunde inte hitta honom. 3. Jag skrev tillbaka, men det kom aldrig fram. Kanske för att jag inte satt på tillräckligt med porto. Jag vet att det inte kom fram eftersom jag några veckor senare fick ett besviket why don't you write me back-brev från samma avsändare. Idag, nästan elva år senare, kände jag att det var dags att åtgärda detta. Ett andra svar skickades med posten för 20 minuter sedan. Varför? Nej nej. Varför inte?
11 August, 1997
Hai Jessica! How are you? Fine, I hope! I'm fine in Spain and in my beach, you remember? I think in you, all the time. Why did you go without to see me? I was very sad, all the night. Excuse me, I never write a letter, and in english! I write in english, very bad. But, I decided to write you, because I'd like you very much. Now, I am with a english girl, but she is not similar to you. She is very boering. You was very friendly, funny and very pretty. Please, could you send me a picture of you? For, I remember you. Sure than now, you are very white, ja ja ja! It's a joker! I hope you write me. I'd like you very much. Good bye! Kiss! Paco (en ritad stjärna)
För att reda ut några saker: 1. "Friendly" syftar enbart till "vänlig/snäll". 2. Jag försökte säga hej då till Paco min sista kväll i la Cala, men jag kunde inte hitta honom. 3. Jag skrev tillbaka, men det kom aldrig fram. Kanske för att jag inte satt på tillräckligt med porto. Jag vet att det inte kom fram eftersom jag några veckor senare fick ett besviket why don't you write me back-brev från samma avsändare. Idag, nästan elva år senare, kände jag att det var dags att åtgärda detta. Ett andra svar skickades med posten för 20 minuter sedan. Varför? Nej nej. Varför inte?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)