"Jobba hemifrån". Vi vet nog alla vad det betyder - egentligen. För inte trodde jag väl på allvar att jag skulle gå upp halv åtta, duscha, äta en trevlig frukost med ett par frukter och en toast skuren i trekanter för att sedan rulla upp ärmarna och skrida till verket? Det vore att ljuga för sig själv. Och det gör jag ju, så ofta jag får chansen. Verkligheten är att sitta stjärtnaken (igen!) i skräddarställning framför datorn någon gång runt tio, med smutsigt spretigt hår och tom mage. Den inre monologen som i hemlighet underhåller mig på kontoret när jag med uttryckslöst ansikte kommenterar alla i min närhet samt kontemplerar alltings meningslöshet har blivit den yttre. Likheterna med Dustin Hoffmans sätt att prata i Rain Man är stora.
Snart ska jag till neurologen i Uppsala för att försäkra mig om att jag inte har en hjänturmör. Det är på riktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar