Nu drömmer jag om storhet igen. Det känns så skamligt på något vis! Att inte bara nöja sig. Fast sen gör jag ju det ändå. Vad finns det för alternativ? Flytta till Berlin, starta konstkollektiv och äta massa kött? Allt känns som lögner. Vad är egentligen sant längre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar