Igår hittade någon en låda med gamla brev. Jag älskar gamla brev. Efter en snabb genomgång visade det sig vara brev som jag hade fått, mellan åldern 10 och 18. Så här skrev Paco Amores Cortes till mig när jag var 16:
11 August, 1997
Hai Jessica! How are you? Fine, I hope! I'm fine in Spain and in my beach, you remember? I think in you, all the time. Why did you go without to see me? I was very sad, all the night. Excuse me, I never write a letter, and in english! I write in english, very bad. But, I decided to write you, because I'd like you very much. Now, I am with a english girl, but she is not similar to you. She is very boering. You was very friendly, funny and very pretty. Please, could you send me a picture of you? For, I remember you. Sure than now, you are very white, ja ja ja! It's a joker! I hope you write me. I'd like you very much. Good bye! Kiss! Paco (en ritad stjärna)
För att reda ut några saker: 1. "Friendly" syftar enbart till "vänlig/snäll". 2. Jag försökte säga hej då till Paco min sista kväll i la Cala, men jag kunde inte hitta honom. 3. Jag skrev tillbaka, men det kom aldrig fram. Kanske för att jag inte satt på tillräckligt med porto. Jag vet att det inte kom fram eftersom jag några veckor senare fick ett besviket why don't you write me back-brev från samma avsändare. Idag, nästan elva år senare, kände jag att det var dags att åtgärda detta. Ett andra svar skickades med posten för 20 minuter sedan. Varför? Nej nej. Varför inte?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar