Det sköna hatet II

Plats: Seven eleven
Tid: 20:11
Händelse: Jag och min pojkvän är påväg till bokat bord för att äta dyr pizza och dricka öl. På vägen stannar vi på seven eleven för att skaffa lite essentials (han: snus, jag: snytpapper). Utanför porten stannar jag tvärt till när jag ser orden på löpsedeln lysa mot mig som Gud måste ha lyst mot Moses när han stod på Mount Sinai och tog emot de tio budorden.

Jag är full av hat
och jag älskar det

I ungefär 0,6 sekunder hinner jag känna något som påminner om lycka. Förutom budskapet i sig så gillar jag även formen på meddelandet: det är kort och koncist men säger ändå tillräckligt för att det ska bubbla till lite av välbehag i magtrakten. Det känns som att någon sveper in mig i en mjuk varm filt, mitt på kalla regniga odengatan. Jag upplever en ögonblicklig samhörighet med personen som yttrat/skrivit orden och bara vet att vem det än är så tycker jag om honom/henne- även om det skulle visa sig vara Ebba Von Sydow eller liknande. När det hunnit gå en hel sekund har min hjärna lyckats fånga in hela löpsedeln - inte bara det korta citatet- och det är då lyckan försvinner snabbare än tåstrumpor på en landsbygdsmarknad. Bakom texten syns ett suddigt foto av den galne finländaren som tidigare i veckan plockade upp ett vapen och wackade klasskamrater, skolpersonal och slutligen sig själv. Jag vet inte om detta innebär att jag ska omvärdera min syn på det hälsosamma hatet, eller bara att en del människor kanske låtit en känsla få för stor plats på spektrat.

Jag lämnar detta ämne utan försöka mig på någon misslyckad slutpoäng för att ge plats åt en debatt som förs just nu på kanal fyra om moderaters skattefiffel:

Birger Schlaug: Men om man tjänar runt 70.000 konor i månaden så handlar det väl inte om att det är för dyrt att betala (vitt), då är det ju ren girighet!

Välkammad moderat: Girighet? Ingen tackar väl nej till en bra affär!

Intressant resonemang! Betyder det att vi kan snart kan få höra följande argumentering:

- Men det är ju olagligt att köpa horor!

- Jaaa, men hon gav mig ju ett så bra pris! Och ingen tackar väl nej till bra affär?

Och så vidare. Ni förstår.