Man vill vara lakonisk. Lite skönt blasé, tillbakalutad och lagom. Kanske en aning mystisk.
Det är "man" inte.
Särskilt inte i fredagsnatt runt klockan 04.45 när jag sitter på en nattbuss påväg hem från en fest tillsammans med en av min pojkväns bästa kompisar och ropar: du hatar mig jag vet att du hatar mig erkänn att du gör det erkänn!
Det kändes logiskt då.
Det var det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar