29 november 2007

Förlorare är vi allihopa

Nya magasin, hurra! Det är lyxigt. Det är roligt. Och, om man har tur, ibland upplysande. Efter att ha genomgått ännu en period av svårt ytlighetsförakt (jag pendlar friskt mellan ”yta är allt – ge mig nya glossiga tidningar, skor och kläder nununu ditt smutsiga as!” och ”allt är förgängligt, tillfälligt, förbi över och meningslöst. Skor? Är du galen? Det är väl inte det jag lever för!? Medelväg finns ibland men aldrig helt utan ambivalens) var det trevligt att kunna plocka upp nya numret av ”Existens” som nyligen utsetts till årets tidskrift. Existens räds inte de stora orden utan tillkännager helt skamlöst att deras tidning handlar om Livet, Döden, Sex, Tro och Ångest. Lucky me!

I temanumret ”Losers” (underrubrik ”förlorare är vi allihopa”) får vi bland annat hata framgångshets, den eviga jakten efter lycka samt kvinnan som gav självkänslan ett äppelkäckt ansikte i form av Mia Törnblom. Tidningen trevar även lite runt en sak jag stört mig på ett tag, nämligen mannens i det närmaste ensamrätt på att vara en accepterad loser. Bilden av den manliga losern syns ju överallt. Ta t.ex. alla sitcoms som handlar om en familj (tjock man som hunsas på jobbet och i hemmet men har ett gott hjärta), Homer Simpson och chefen i The Office. Och miljoner till. Och vi skrattar åt dem, gillar dem, verkar aldrig få nog av dem. Att gestalta den ”kvinnliga losern” verkar svårare. En tjock, missförstådd kvinna med smal man i hemmet som hunsar henne – det låter sådär. Eller en mullig kvinnlig chef som inte vet vad hon sysslar med, ger konstiga order och har ledningen flåsande i nacken hela tiden. Nope, det skulle inte funka. En kompetent, smal kvinnlig chef tycks vara svårt nog för många att ta in.

Lite roligare var det att läsa att det faktiskt finns något som heter Loserhandboken - Konsten att misslyckas med allt (som kontrast till all vidrig framgångslitteratur som sprider sig som en ”cancersvulst i samhället”) där vi bland annat får lära oss hur man skapar ett dåligt sexliv:

”Har någon någon gång någonsin kommenterat hur du gör när du kysser? Kanske du hade ett kortare förhållande i din ungdom där ämnet kom upp. Detta förtjänar att ÄLTAS. Dokumentera grundläggande vad kritiken gick ut på, även om den ligger långt bakåt i tiden. Inbillad kritik går lika bra. Kanske ingen någonsin sagt något i den vägen, men du VET ju vad det tänkte i HEMLIGHET! Skriv ner det! Ta sedan fram dessa anteckningar och läs varje gång du tänker på sex.” (Susanna Kumlien)


Annars ser jag fram emot att få lägga ögonen på en amerikansk debutroman som i Sverige bär det trevliga namnet ”Fördjupade studier i katastroffysik”. Boken har skrivits av unga Marisha Pessl och jämförts med en gammal favorit som lär ha vält några hyllor på 90-talet, nämligen den skönt suggestiva och smarta”The secret history” av Donna Tartt. Vi pratar svärta, intellektuella ungdomar, cynism och mord, allt i collegemiljö. Me (och några miljoner till) likey likey!

3 kommentarer:

Svår Von Friesendorff sa...

Jag gjorde losertestet på existens hemsida och blev Kurt Olsson. En självkär loser som sumpar kärleken på grund av mitt stora ego och alltid tillslut hamnar framför spegeln där jag står och förhärligar mig själv.
Ha!
Hade dom dock bytt ut "självkär" mot självkritisk och "förhärligar" mot fetmobbar så hade dom nog haft en poäng.

Och du har sjukt rätt angående hur lite vi matas med töntiga loserkvinnor. Det har jag aldrig ens reflekterat över förut. Kan loserkvinnor bara vara offer? Så tragiska att vi inte får skratta?
Eller framställs loserkvinnan på andra mindre nördiga sätt, mer white trash, lågkomstintagare och mer som Edina & Pasty i Helt Hysteriskt?

(Fast Drew Barrymore är väll dock lite loser i "Never been kissed" antar jag.)

Hursomhelst, fantastiskt och lysande inlägg.

Jessica sa...

Ja, vi är tydligen för tragiska för att kunna skrattas åt. Förutom, som du sa, brudarna i "helt hysterisk". Mer sånt! Drew Barrymore är skön loser först, men sen ska hon sminkas och piffas, som hon i princess diaries. Kan vi inte bara få ha glasögon och vara koola ändå? Nä - för då får vi inga killar! Alla fula amerikanska män i alla sitcoms kan vara hur korkade och loser-aktiga som helst, de får ändå hångla med hon från Melrose Place eller nåt. Eller hm.. han i Office får inte hångla. (får "hångel" är ju ett mått på framgång?? Äh nu har jag trasslat in mig tillräckligt! Diskussionen kommer fortsätta i min hjärna)

Svår Von Friesendorff sa...

Tänkte precis hur coolt det skulle varit med nån vardagshjälte alá Drew Barrymores karaktär,( så som hon var i början av filmen) nån som ändå får kyssa killar, sen slogs jag av vi ju har Ugly Betty!
Tada! Där har vi en klumpig loser i glasögon och tandställning som till och med jobbar med mode :D