Det tråkiga

okej, jag känner att jag måste säga det här, även om det är tråkigt att förmodligen ointressant för de flesta. Men ändå, det skulle kännas som en lögn om jag sa något annat just nu:

Om du en dag plötsligt upptäcker ett litet sår på något dolt ställe som sedan får en röd ring runt sig, uppsök genast läkare. (INTE Gunnar Klint, hötorgsläkarna)

Se till att få rätt sort, samt rätt styrka på antibiotikan under en längre period direkt. Här vet jag inte exakt vad som egentligen funkar, men om jag skulle bli frisk och sedan hamna i samma sits igen, så skulle de bli tvungna att ge mig doxyferm 400mg/dag i sex veckor eller bända loss mig från britsen med kofot och eldkastare. Inse att de läkare som försöker vifta bort det du säger kan ha, och ofta har, fel. Träffa någon annan.

Om du får höra att din ring inte är "den klassiska borreliaringen" - gå inte på det. Som jag gjorde. Särskilt om du är kvinna bör du veta att din ring ofta inte ser ut som den som män får - den som läkare refererar till som "klassisk" (röd i kanten, ljus i mitten. Kvinnors är ofta röd rakt igenom.)

Om du inte fått någon ring (det har beräknats, fråga mig inte av vem, att ca 50 % av alla smittade inte ens får någon ring) men en dag plötsligt drabbas av trötthet, yrsel, en känsla av att vara omtöcknad och trött utan uppenbar orsak så kan detta vara borrelia och bör kollas upp. Får du även huvudvärk, ont i nacke, axlar, armar och rygg så skulle jag inte nöja mig förrän någon jävla kvackare skrivit ut rätt antibiotika.

Lita aldrig på ett blodprov - de visar ofta fel. En LP (ryggmärgsprov) är pålitligare men kan också ge fel besked - särskilt om den tagits nära inpå en antibiotikakur.

Köp mycket kläder. Klappa roliga djur. Läs inga skräckartiklar. Se INTE en film på Youtube där ett gäng kvinnor sitter och gråter över att de fört över smittan till sina barn

Hade någon sagt allt detta till mig för ett halvår sedan hade jag kanske varit frisk idag. Jag hade iallafall sluppit en jävla massa krångel och förnedring.