Sjukdomshistorian fortsätter. I veckan hade jag det stora nöjet att återigen få besöka den lilla ön med det stora hjärtat - Åland (egen slogan!) Resan var betydligt trevligare än förra gången tack vare sällskap av Juan och "det andra paret", samt 500 70-åringar. Lovely! Istället för att gå in på särskilt många detaljer bifogar jag här det mail jag nyss skickade till den läkare som fixat in mig i det Åländska sjukvårdssystemet:
Hej Dag!
Alla prover tagna, ingen huvudvärk eller ryggvärk den här gången! Så det gick ju jättebra. Läkaren Mats-Ola var mycket sympatisk och duktig. Mindre duktig var min pojkvän som plötsligt antog en grönaktig färg i ansiktet och svimmade när situationen blev alltför otäck (ungefär när nålen blev synlig) och stal sköterkskans och Mats-Olas uppmärksamhet i några minuter. Det blev framstupa sidoläge osv medan jag låg på britsen och kontemplerade livets tragikomiska gång. Om du talar med Mats-Ola kan du hälsa att jag inte menade att förlolämpa er nationalskatt "mumintrollet". Det är inte alls en skrämmande karaktär trots dess bisarrt stora huvud/nos och har inte givit mig några barndomstrauman.
Tack igen och igen för hjälpen
Jessica
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar