Så var vi här igen. Otillräckligheten. Jag är oftast nöjd, men ibland så kommer det en käftsmäll och så ligger man där och vrider sig i jag-skulle-kunna-vara-så-mycket-mer-plågorna. Tecken just nu på att jag kunde vara bättre om jag bara jobbade på det:
1. Min mage. Det låter så jävla aftonbladet-bilaga, men faktum är att bikinisäsongen är på gång. Hur ska jag kunna värja mig mot det?
2. Katrine Kielos. En 24-årig tjej, just nu vikarierande chefredaktör för Dagens Arena. Frilansar åt tex Expressens kultursida. Nyss släppt boken "Våldtäkt och romantik" som fick ett uppslag i DN i helgen. Alltså man vill ju bara kräkas upp frukosten och dö!
3. Martina Lowden. Fortfarande. Läskigare än så blir det nog inte.
4. Den här bloggen.
Det är förövrigt väldigt o-unikt att som ung tjej sitta och gnälla över magformen och avundas de som lyckats bättre. Vad som faktiskt är unikt med mig är att
8 kommentarer:
Om du nu tycker att det är så illa att du inte fick uppleva din fulla potential, varför gör du inget åt det?
uppmanar du till självanalys? Herregud, jag har ju ett jobb att sköta! Det kan nog sammanfattas med ett ord: lättjan.
plus att jag inte är den sortens person. Oftast känner jag mig nöjd med detta, men inte alltid.
Nja, jag tänkte väl mer att man kanske skall fixa så att man blir nöjd? Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag inte såg till att nå de mål jag vill och göra mig själv lycklig. Där med inte sagt att det måste vara värsta grejerna, alla har ju olika drömmar :)
jag tror inte att man kan bli nöjd. Åtminstone inte alltid. Att "vara lycklig" känns väldigt flyktigt och relativt. Ena dagen räcker det med ett par nya skor, nästa dag vill man (läs "jag")vara chef på FN. Vissa saker är möjliga, andra får man kanske släppa. Jag kommer tex aldrig bli en hyllad författare, jag vet det och är oftast okej med det, men ibland vill jag ha mer. Ibland vill jag vara bäst, ha barn som lägger rosenblad under mina fötter och en egen fanfar. Ibland räcker det att ha sagt nåt smart i fikarummet på jobbet. Jag tror inte på att nå ett mål och sen vara lycklig. Det kommer aldrig vara så enkelt.
Varför skulle du inte kunna bli en hyllad författare?
Vissa saker är flyktiga, andra mer bestående, det handlar inte (I alla fall inte enligt mig) om någon slags allsmäktig förevigt bestående lycka, utan snarare försöka hitta en balans där man klarar vardagen kombinerat med alla de lyckliga stunder som i ditt fall verkar vara skor, fanfarer, säga bra saker i fikarummet osv, kanske menar jag snarare att ta tillvara på de goda stunderna och lägga dem i sin rygga för att bära med sig när man har dåliga dagar? Alla har dåliga dagar, men jag tror att man kan lära sig att leva med det utan att kastas mellan överlycka och panik (Vilket jag själv har haft väldigt svårt med under många många år).
Men så kan man skita i allt jag säger och göra som man tycker är bästa själv också :) (Vilket säkert funkar lika bra som motsatsen)
Ps. tidigare inlägg innehöll ingen form av ironi eller liknande. Ds.
jag förstår vad du menar. Och jag har ganska bra balans. Men ibland vill jag har MERMERMER! (framför allt fanfarer)
Bra att du har bra balans.
Du får väl se till att någon fanfarar lite då? Hehe
Skicka en kommentar