Idag har jag suttit i möte i konferensrummet. Det var väldigt vuxet. Jag sa kanske 32 ord, varav två var ”herregud” och ”förlåt”. På bordet fanns: vattenkanna, glas, en uppsättning miniatyrflaggor, laptops, anteckningsblock och pennor. Och i mitten: en skål med ca 15 frukter – i trä. Lite större än den naturliga versionen, blanka och fria från damm. Det kändes lite sorgligt på något vis, tanken att någon står där inne efter alla gått hem i mörkret och torkar av 15 stycken varianter av oäkta äpplen, päron, apelsiner och – en rödbeta. Lägger tillbaka dem i skålen och tänker ”så, då var det klart”.
Jag förstår det helt enkelt inte. Fyller de någon funktion? Är det fint? Ska de förmedla mig något? Ska jag känna något, och i såfall vad? Lugn, vemod, vansinne, äckel? Jag stirrade intensivt på arrangemanget samtidigt som chefen pratade. Jag kände ingenting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar