One more try

Jag har inte suttit vid en dator på evigheter. Detta har bland annat resulterat i att den äckliga facebook-sidan ser ut som vinden hos en gammal prylsamlande tant (det kanske låter fint på nåt sätt, men det är det inte. I alla fall inte på facebook) och att tangenterna nu täcks av ett milimetertjockt lager damm. Man kunde ju önska att frånvaron berott på en lång härlig utlandsresa eller att jag haft ett sånt fantastiskt händelserikt liv att jag inte hunnit. Men nej.

Jag blev inte frisk. Är fortfarande inte frisk. På rakt outsmyckat språk kan man säga att den här hösten har varit väldigt jobbig.

Likt den aidssjuke homosexuella mannen jag sett i några filmer nu har jag isolerat mig i en lägenhet i centrala stan där jag hasat omkring i pyjamas och morgonrock, nekat till olika sociala evenemang tills inbjudningarna slutat droppa in (för de var ju så otroligt många innan). Sett människorna, årstiden och livet passera utanför fönstret. Ibland lagt på en tjock mask av smink för att glossa till vardagen lite. Till skillnad från Tom Hanks rollfigur med flera spelar jag dock inte Puccini eller dylikt när jag framåt eftermiddagen (när omvärlden mörknat) satt mig framför stereon.

Jag vet inte om det är för att jag är sjuk, eventuellt har vätskebrist (varför känns det alltid som att man har väteskebrist?), en olycklig barndom, bitivs dålig musiksmak, nostalgi eller alltför ofta en dålig hårdag, eller för att jag innerst inne alltid varit den stereotypa homosexuella mannen. Men just nu är ”One more try (live gospel version)” med George Michael det enda jag kan lyssna på. I några korta minuter känner jag av något som påminner om eufori.

Det finns säkert de som inte förstår varför jag vill förfalla till just denna låt. När jag för sisådär 15 år sedan började intresserad mig för musik fick jag klart för mig att musik av denna sort inte ”var okej” – det vill säga ej förenlig med god musiksmak. Det kanske aldrig stämde, eller så har det kanske ändrats nu. Kanske inte. Jag bryr mig inte längre. Istället känner jag alltmer att jag inte tror på den goda smaken längre, jag tar vadsomhelst bara det får mig att känna något. Något annat. Något bättre.

Amen.