Åh jag är så trött. Det beror på att jag inte sover. Det i sin tur beror på att jag inte kan sova. Och det beror på att jag är störd på det viset ibland. Har jag väl börjat ligga vaken på nätterna så är det svårt att sluta, det blir som en cirkel där stress föder sömnbrist och sömnbrist föder stress och natten är dagens mor och kaos är granne med Gud. Ja ni förstår.
Saker att tänka på när timmarna drar igenom rummet under tysta svarta vinternätter:
Att man borde sova. NU.
Att Owen Wilson nog är bättre än Luke ändå. Han är i alla fall pojkcharmigare. Men Luke hade en så bra sugande intensiv blick när han skar sig i armarna till Elliot Smiths ”needle in the hay” i Royal Tenenbaums.
Att i princip alla 50+ män i min närhet vägrar tro på global uppvärmning, med samma skrattfrustande nej du lilla stumpan-självklarhet som de inte tror på vättar eller troll. Det är som att försöka övertyga Darwin om att världen skapades på sju dagar.
Att en whisky är allt jag behöver. Jag måste ha mer in case of emergency-sprit.
Att jag är inne i en Bob Dylan-period igen. Jag blir lika förvånad varje gång det händer. Han blir plötsligt ett beroende för att sedan försvinna lika snabbt som han kom.
Att jag engagerade mig mer i saker förr innan jag blev så jävla lat. Eller är det en efterkonstruktion? Jag har nog alltid varit lat.
Att hat rimmar på lat, och är en ganska mysig känsla på nåt vis ibland.
Att jag verkligen, verkligen, (snälla snälla) måste få sova nu.
Sen när jag äntligen somnat drömmer jag att någon försöker tvinga mig ha sex med en anorektisk version av Christian Bale som förnedrar mig verbalt under tiden. Varför? Verkligen:
Varför?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar